En yr kvinnas liv

Tänk att det var tre månader sedan jag var gravid och såg ut som en fet överburen kossa! Att gå över tiden är inte kul faktiskt, de där extra kilona de extra 10 dagarna  går väl aldrig bort skulle jag tro. Vilken tur ändå att Alva kom 2011 istället för 2010, det kommer hon nog vara glad över när hon blir lite störra.

Jag tror inte det blir fler barn för oss faktiskt. Cirkeln är nog sluten nu skulle jag tro. Att tänka så känns dock lite sorgligt och vemodigt. Tänk att aldrig mer känna ett liv i magen som sparkar och rör sig. Att aldrig mer få se sitt barn för första gången och möta dess blick. Att aldrig mer få lukta och pussa på en nyfödd bebis som man längtat efter i nio månader. Att aldrig mer drabbas av det kärleksrus som kommer över en när man har sitt barn på bröstet för allra första gången.
Ja, det känns konstigt att tänka så....Men för mig innebär graviditet också så mycket mer än bara glädje och längtan. För mig som har lite i bagaget är oro och rädsla också framträdande så klart. Sen har man ju ett jobb där man dagligen får se kärlek mellan barn och förälder och den karamellen kan man suga på rätt länge. 

Nu har som sagt Alva hunnit bli 3 månader. Hon är världens härligaste unge. Man funderar så mycket på hur hon kommer vara, bli och se ut när hon växer upp. Kommer hon bli som Ida, vild och galen eller lugn och försiktig? Hur som haver kommer man alltid att älska henne vad som än  händer och hur hon än blir.

Idag är jag visst lite djup va?
 Det ska vi snart ändra på! Ska ut och städa bilen som ser för gräslig ut, så tillbaka till verkligenheten nu lilla Karin. Ska hämta på dagis först oxå....stön....

Krammmm!


Ida 3,5 år den 2/4



Alva 3månader 2/4